Om du är man behöver du inte läsa vidare

Den här texten är tillägnad kvinnor! Alla kvinnor som har drömmar!

Sedan ett tag pyr en fråga i mig . Vad skulle hända om …?
Det är den mest uppkommande fråga som jag får när blir kontaktad angående coaching.
Vad händer om jag inte kan simma och kommer sist till cykeln? Vad händer om jag inte orkar alls och måste ge upp? Vad händer om jag blir kissnödig under cyklingen? Vad händer om jag får ångestattack och andnöd under simningen? Vad händer om jag inte alls kan springa så snabbt som jag sprang tidigare? Vad kommer folk tänka?
Vad kommer folk att tänka? Ja, vad kommer folk att tänka? Denna oro leder sedan ofta till att man inte vågar. Inte börjar sin resa till sin dröm, stannar där det är säkert och tryggt.

Ett sunt mått av självtvivel är absolut ok. Det hindrar oss från att få hybris. Att utsätta oss för kanske bestående kroppsliga skador.
Men jag tycker gränsen går när dessa självtvivel hindrar dig från att sträva efter dina drömmar. När det hindrar dig från hur du vill leva, så som du vill ha ditt liv. Innerst inne.

”Men vad kommer folk att tycka då om jag misslyckas?”  Jag kan berätta en sak för dig: Det kommer alltid att finnas folk som tycker att du är bra eller dålig vad du än gör. Ska det vara referensen om du följer din dröm eller inte? Att satsa på att springa en mil, ett maraton, en IRONMAN? Någon annan bör ju bara få ha möjlighet att stötta dig. Aldrig för ifrågasätta och trycka ner det DU vill.

Men hur kommer du då framåt? När jag får dessa frågor svarar jag alltid med en fråga tillbaka: Vad är det värsta som kan hända om du gör det och misslyckas? Skriv gärna ner vad som kan hända. Allt. Så exakt du bara kan.
Intressant är. Den listan blir till en början rätt lång och jag kan berätta att under mer än 30 år av uthållighetsträning och mer än 20 år som coach har jag hört mycket men blir nästan varje gång överraskad på nytt.

Men sen när vi går igenom så är det värsta inte alls så värst. Och nästan allt kan på något sätt åtgärdas eller förberedas till. Beroende på vem jag har att göra med använder jag sen olika metoder för att gå genom dessa ”värsta saker”. I nästan alla fall så går vi från mötet med ett: Nu kör vi.
Ibland bestämmer vi att först åtgärda något innan vi går på målet, på drömmen. Men aldrig har jag upplevt att vi sa: Hejdå, det blir nog inget. Bäst att inte satsa. Det hade ju varit för tokigt och vad hade alla andra sagt.

Så stå på dig. Formulera din dröm. Dröm så riktigt ordentligt och gör sen  en plan. Kanske med din partner, en vän, kanske med en coach. Men gör din plan! Gör den nu! Hur kommer det att kännas när du har lyckats? Lycka till!

PS: Och .. Du som är man och av ren protest har läst så långt och undrar varför texten enbart var avsedd för kvinnor? Du har samma tankar, ju.
För  det var helt enkelt ett behov att äntligen uttrycka det. Jag har ingen särskild uppfattning om människor enbart pga hens kön, det är dock viktigt att konstatera att i vårt samhälle är det fortfarande så att kvinnor bör våga lite mera vara lite mindre rädda och lita lite mer på sin magkänsla och män bör vara lite mer ödmjuka och lite mindre ’vet bäst’.